Att skicka iväg Elias på lägret var ju en utmaning och jag kan ju inte säga att jag inte varit orolig, men tänkte att det kommer att gå bra det med.
Så, igår var det tid för Elias att byta infusionssetet, det han varit mest orolig för själv. Sjuksköterskan på campen ordnade med så att han fick komma till en diabetessköterska på vårdcentralen för att få hjälp med bytet. Det kändes tryggt att han fick hjälp med det så att han kunde vara lugn och det gick jättebra, han ringde och berättade när det var gjort.
Tyvärr blev något ändå fel och han ringde på kvällen och var ledsen för att han mådde så dåligt och förstod att pumpen inte fungerade som den skulle.
Av erfarenhet vet vi hur snabbt det går att de blir jättesjuka utan insulin.
Han hade nu två alternativ; byta allt igen eller ta sprutor. Sprutor har han inte tagit sedan han fick pumpen, mer än vid enstaka tillfällen, för snart fyra år sedan. I vilket fall var han tvungen att ta en spruta meddetsamma för att få ner sockret, så det gjorde han och han valde att fortsätta med sprutor resten av tiden.
Han blev ganska fort mycket bättre och har mått bättre idag och det har fungerat ok. Det blir lite mer telefonsamtal eftersom han inte är säker på hur mycket insulin han ska ge sig, men det löste sig ju bra till slut.
Igår kväll ångrade jag att vi överhuvudtaget lät honom åka. Jag kände mig maktlös och som världens sämsta mamma. Det var fruktansvärt att inte kunna vara där för honom. Nu har jag en väldigt stark längtan efter att få krama om "min lille påg".
Dagen innan pratade jag med en mamma som har en flicka med diabetes, hon var väldigt nyfiken på pump och jag lovordade den, som jag brukar...
Tyvärr är det som hände igår baksidan med att ha insulinpump. När något inte fungerar så att de får insulin, blir de fort dåliga eftersom de inte har något långtidsinsulin i kroppen.
Igår var det nålen som var böjd. Och...det konstiga var att samma sak hände Albin här hemma igår kväll. (det var ju inte lika jobbigt eftersom vi var hemma) Fel på hela sändningen eller?...
Nu är det bara en dag kvar tills vi åker upp och hämtar...och jag längtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar