När det gäller barnens diabetes har det flutit på ganska bra en längre tid. Vi har haft mycket runt omkring oss med annat. Jag har börjat jobba heltid som lärare med egen klass och allt vad det innebär. Under våren har vi också skaffat hund.
Diabetes är en så stor del av familjens liv att mycket går på rutin och ibland utan eftertanke.
Albin fick pump i vintras, kring jul någon gång. Det har fungerat jättebra och vi har som sagt lovprisat insulinpump länge. Men inte förrän då var Albin redo för att ha en.
Med pumpen fick vi sänka insulindoserna rejält och han var ofta låg.
Dröm om vår förvåning vid tremånaderskontrollen när han hade ett högt HBA1C. Den kontrollen satte igång många tankar hos oss eftersom båda barnen hade höga HBA1C och vi som tyckte det funkade så bra!
För Albins del var det så att han hade för låga blodsockervärden och därför fick rekyler, vilket innebär att blodsockret sticker i höjden, men det var inget vi noterat. När vi sedan sänkte Albins doser över dygnet har han ett bättre HBA1C igen.
Även Elias låg högre än riktvärdet. Här var det inte så enkelt att först hitta vad orsaken var, men när jag kom på honom med att inte ta blodsocker när han skulle förstod vi varför.
Han är snart tretton år och det känns som att han har haft diabetes alltid. Han sköter det själv i skolan och har ett eget ansvar för det, som jag trodde han tog. Jag blev mest besviken och förvånad över att han inte förstår allvaret med sin sjukdom och hur viktigt det är att ha koll på blodsockervärdet för att kunna ge rätt mängd insulin.
Nåja, nu är det bättre även för honom och vi fick ju tillfälle att ha den här diskussionen.
Det var mycket bra agerat av vårt diabetesteam som kallade till möte redan efter en månad igen för att se hur det gått. De har hjälpt oss här hemma att få barnen att förstå att det också är deras ansvar att ta blodsocker och ge sig insulin. Nu skriver de in sina värden i böckerna igen, så som vi gjorde i början :)
Nästa inlägg ska jag skriva om lägret som Elias ska på nästa vecka och hur jag känner inför det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar