söndag 9 februari 2014

Saknar den lilla"manicken"

Efter träffen i fredags ville Abbe behålla cgm-mätaren tills idag, söndag. Och nu måste jag ju erkänna att jag saknar kurvan i pumpens display, så oerhört smidigt att följa blodsockervärdet.

Jag tänker nu berätta vad vi lärt oss under den här veckan och varför det varit så bra😀

Först av allt är att Abbes intresse och engagemang för sin diabetes har ökat markant. Han har varit mycket positiv och räknat kolhydrater och hållit koll på blodsockerkurvan och korrigerat vid behov.

Vi har varit modigare med insulindoser eftersom vi kunnat se resultatet meddetsamma.

Vi har använt bolusguide och räknat kolhydrater vid våra gemensamma måltider och har tagit de föreslagna doserna.

Abbe har också lärt sig använda dubbelbolusdos till måltiderna och tom jag har blivit övertygad om dess förträfflighet😉

Så som ni förstår harvi lärt oss mycket och utvecklats. Hoppas att det syns på nästa Hba1c också.

Så fast den "lilla manicken" lämnas tillbaka imorgon, kommer vi att fortsätta med bolusguide och dubbelbolusdos!



måndag 3 februari 2014

Cgm-mätare på prov


Det har varit en jobbig dag idag!
Jag och yngsta sonen har spenderar tre och en halv timme på barnmottagningen i eftermiddags för pumpuppgradering. Denna uppgradering visade sig innehålla hemlån av en cgm- mätare, en sensor som kontinuerligt mäter blodsockret, och genomgång av bolusguide och kolhydraträkning.

Det här är jättebra, absolut! Men jag gillar inte att bli överraskad på det här viset och inte sonen heller. Ingen har frågat om vi är intresserade, eller vill delta. Löjligt jag vet, och jag känner mig dum efteråt när jag blir sådär anti och ifrågasättande.
Vi har levt med diabetes i snart tio år utan att räkna kolhydrater, så det känns jobbigt liksom. Visst ingen av pojkarna har perfekta värden, men vi är på rätt väg, vet hur vi ska göra och mår ganska bra i själen.

Ja, hur som helst har sonen nu en cgm- mätare tills fredag och vi ska höra ett försök med kolhydraträkning och bolusguide. Vilken tid det tar att leta i listor och på förpackningar! Jag vet inte hur vi ska få ihop det, men vi får ta det bi kan. Alltid lär vi oss något, som vi kan ta med oss och ha nytta av. Jag vill inte heller att det ska var jag som fixar och dinar med alla vörden och doser hit och dit. Målet är ju att han ska vara så självständig som möjligt och det här gör det mer komplicerat.

Vi har nästa träff på fredag för att följa upp hur veckan varit, så nu är det bäst att jag fyller i matschemat för ikväll.

Intressant i alla fall att träffa andra familjer att diskutera med. Men sådana här dagar  gör mig alltid så sorgsen, eftersom jag blir brutalt påmind om sjukdomen.




torsdag 16 januari 2014

Äntligen är vi på rätt väg igen!

Sen i höstas har vi kämpat med att få ner storebrors Hba1c, ja bådas behövde jobbas med. Med regelbundna kontroller hos diabetesteamet, mycket tjat och mätande har vi lyckats komma ner till 57 och 60. Riktvärdet är 52, så vi är inte riktigt där, men på god väg. Tjoho!!

En veckas skidresa i fjällen var perfekt för att hålla blodsockret i schack. 

När barnen var yngre var det lättare att själv ha kontrollen, men det går inte längre, istället måste de själv lära sig förstå och ta ansvar. 

Men, diabetes och tonåringar i pubertet är ingen bra kombo!