Saknar den lilla"manicken"

Efter träffen i fredags ville Abbe behålla cgm-mätaren tills idag, söndag. Och nu måste jag ju erkänna att jag saknar kurvan i pumpens display, så oerhört smidigt att följa blodsockervärdet.

Jag tänker nu berätta vad vi lärt oss under den här veckan och varför det varit så bra😀

Först av allt är att Abbes intresse och engagemang för sin diabetes har ökat markant. Han har varit mycket positiv och räknat kolhydrater och hållit koll på blodsockerkurvan och korrigerat vid behov.

Vi har varit modigare med insulindoser eftersom vi kunnat se resultatet meddetsamma.

Vi har använt bolusguide och räknat kolhydrater vid våra gemensamma måltider och har tagit de föreslagna doserna.

Abbe har också lärt sig använda dubbelbolusdos till måltiderna och tom jag har blivit övertygad om dess förträfflighet😉

Så som ni förstår harvi lärt oss mycket och utvecklats. Hoppas att det syns på nästa Hba1c också.

Så fast den "lilla manicken" lämnas tillbaka imorgon, kommer vi att fortsätta med bolusguide och dubbelbolusdos!

Så fel det kan bli!

Äldsta sonen har nu varit på två av de tre träffar som jag berättade om sist. 

Tyvärr är det väl inte så positivt som jag hade hoppats och trott. Idag var han riktigt irriterad och jag förstår honom. Vi har aldrig lärt oss kolhydraträkning vid bolus, man gjorde inte det på samma sätt när han insjuknade för nio år sedan.

Idag hade läkaren ställt in bolusguide i hans pump, för " alla andra gör så". Jag förstår tanken och visst vill vi alla att det ska bli så bra som möjligt, men är det inte viktigt att lyssna på barnet och ha dem med på banan? 

Den tredje träffen är på torsdag och jag tror inte han är så intresserad av att gå dit, jag tycker det är svårt att övertala honom efter detta. Han känner sig nog lite kränkt efter dagen. Så fel det kan bli!