Det är väldigt varmt i Skåne idag och var så även igår, då min kära granne bjöd mig på ett gott glas svalkande iste. Det var så gott att jag idag när jag var i affären införskaffade just detta, läste inte så noga på paketen(som jag annars brukar göra), utan kastade ner två stycken av samma smak i korgen. När jag kom hem hann jag inte mer än packa upp varorna förrän jag började göra iordning mitt goda iste. När jag tömt förpackningen slog jag ett öga på inehållsförteckningen och ser till min fasa att socker stod först. Nu var det i och för sig inte tänkt till barnen, men det känns ändå väldigt onödigt att dricka något som till största del innehåller socker!
Så det blev bara ett glas iskallt iste, som förresten inte alls smakade lika gott som igår;)
tisdag 30 juni 2009
måndag 29 juni 2009
Sommar igen!
Då var det sommar igen och vi är inne på vår tredje lediga vecka.
Har hunnit med några baddagar med lunch och fika och allt vad det innebär. Jag måste säga att det är nu som det känns extra meckigt och jobbigt med pojkarnas diabetes. Så länge vardagen flyter på med de vanliga rutinerna funkar allt hyfsat bra, men så fort det blir ostrukturerat blir blodsockervärdena betydligt sämre. Alla desssa glassar och spontana fikor, plus allt annat extra gott man unnar sig när man är ledig.
Albin som har pennor drabbas nog värst eftersom det är väldigt svårt att planera inför allt onyttigt. Elias som har pump kan ju reglera sitt insulin efterhand och ge sig små mängder. Men om vi är och badar en hel dag vill han ju nte ha pumpen på och får alltså inte i sig det insulin han behöver, vilket ofta resulterar i höga blodsockervärden utan att han ätit något.
För att inte tala om dessa kvällar...vi äter middag som vanligt, i vanlig tid, men sen är barnen ute så länge att det oftast hinns med ett mål till. För att kunna äta en gång till krävs insulin för båda trots aktiva kvällar, men det är väldigt svårt att få det att stämma. Antingen blir det för lite så de vaknar skyhögt( E kan regleras under natten) eller så ligger de så lågt att vi får väcka dem för att ge något så att blodsockert höjs igen. Ett exempel från igår är: Albin som fick en glass utan att ta sin spruta direkt låg på 16,4mmol när vi gav honom insulin, när jag innan jag gick och la mig mätte hans blodsocker låg han på 2,8mmol. Då fick jag väcka honom och han gick upp och åt en smörgås och vaknar på 18,4mmol. Vad hade han legat på om han inte fått insulin? Frågar jag mej då...
Ja, ja inte är det lätt inte! Vi är verkligen inte någon diabetesfamilj som följer regelboken, jag känner att man måste ha visst livsvärde oxå, det är det som blir dilemmat...var ska man lägga ribban för att kunna må bra både till kropp och själ, speciellt om man är barn?
Har hunnit med några baddagar med lunch och fika och allt vad det innebär. Jag måste säga att det är nu som det känns extra meckigt och jobbigt med pojkarnas diabetes. Så länge vardagen flyter på med de vanliga rutinerna funkar allt hyfsat bra, men så fort det blir ostrukturerat blir blodsockervärdena betydligt sämre. Alla desssa glassar och spontana fikor, plus allt annat extra gott man unnar sig när man är ledig.
Albin som har pennor drabbas nog värst eftersom det är väldigt svårt att planera inför allt onyttigt. Elias som har pump kan ju reglera sitt insulin efterhand och ge sig små mängder. Men om vi är och badar en hel dag vill han ju nte ha pumpen på och får alltså inte i sig det insulin han behöver, vilket ofta resulterar i höga blodsockervärden utan att han ätit något.
För att inte tala om dessa kvällar...vi äter middag som vanligt, i vanlig tid, men sen är barnen ute så länge att det oftast hinns med ett mål till. För att kunna äta en gång till krävs insulin för båda trots aktiva kvällar, men det är väldigt svårt att få det att stämma. Antingen blir det för lite så de vaknar skyhögt( E kan regleras under natten) eller så ligger de så lågt att vi får väcka dem för att ge något så att blodsockert höjs igen. Ett exempel från igår är: Albin som fick en glass utan att ta sin spruta direkt låg på 16,4mmol när vi gav honom insulin, när jag innan jag gick och la mig mätte hans blodsocker låg han på 2,8mmol. Då fick jag väcka honom och han gick upp och åt en smörgås och vaknar på 18,4mmol. Vad hade han legat på om han inte fått insulin? Frågar jag mej då...
Ja, ja inte är det lätt inte! Vi är verkligen inte någon diabetesfamilj som följer regelboken, jag känner att man måste ha visst livsvärde oxå, det är det som blir dilemmat...var ska man lägga ribban för att kunna må bra både till kropp och själ, speciellt om man är barn?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)