Det var en mycket konstig situation, jag minns att hon vände sig oftast till Elias, som ju då var sex år för att fråga vad han brukade äta. Så försökte hon hitta det bästa alternativet. Vi vände och vred på allt och jag vet att jag kände mig väldigt frånvarande, men kunde ändå se nyttan med det hela. Vi räknade sockerarter, fibrer och kolhydrater. Besöket gick ok, och vi gick därifrån med nya produkter.
När vi blev utskrivna från avdelningen och jag skulle inom i affären för att handla det nödvändigaste, ni vet snabbt ska det gå, blev jag varse att jag nu var tvungen att vända och vrida på varje paket jag tog i. Brödet kändes alldeles övermäktigt, hur skulle jag nu tänka...hur mycket sockerarter, hur mycket fibrer bla,bla,bla???
Jag kände paniken komma krypande och var nästan gråtfärdig innan jag kom till kassan. Tidigare har jag inte tänkt så mycket på vad jag stoppade i korgen och nu fick jag värdera allt. Det kändes otroligt jobbigt i början, tills att man lärt sig vad som funkar. Nu handlar jag lika snabbt som tidigare. Ibland när det är nya produkter läser jag innehållet och ibland testar vi oss fram. Det är mycket som inte är det bästa valet , men som faktiskt fungerar ändå när man lärt sig hur mycket insulin man kräver.
Idag när jag var på ICA, såg jag en familj som var där med dietisten. mamman såg något frånvarande ut, pappan läste på en förpackning och pojken visade flingor på en hylla. Jag ville bara gå fram och krama om dem och säga att allt ordnar sig. Det blir bättre och snart kommer ni att handla som vilken normal familj som helst! Titta gärna i vår korg,vi har både nyttigt och onyttigt i den!
Tyvärr sa jag inget. Kanske f ör att dietisten inte lade märke till oss, kanske för att man inte vill blanda sig, kanske för att det varit en klen tröst...Vad vet jag? Jag vet inte om jag varit mottaglig just då. Man ville ju göra allt rätt och vi var otroligt strikta i början.
Minnet av episoden på ICA är lika starkt som minnet av när jag besökte apoteket första gången och fick två fulla papperskassar med mig. Van vid att få en sådan där liten påse som man inte kan ha något annat i än apoteksgrejor och så får jag TVÅ papperskassar! Med tårarna rinnande tog jag hissen upp på avdelningen, plötsligt hade det gått upp för mig att det var verklighet. Han var verkligen sjuk och vi kommer att bära hem åtskilliga papperskassar från apoteket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar