Var och lämnade Elias vid tåget i morse, har inte tänkt på så mycket annat efter det.
Kunde i allafall vänat att sms:a tills de var nästan framme. Samtidigt ringde faktiskt ledaren från campen och efterlös dem. Deras tåg var tjugo minuter försenat, men det känns väldigt seriöst när de ringer.
Jag funderar på hur mycket han tänker på oss, antagligen inte alls...och då är det bra att göra sig påmind med ett litet sms. Jag skrev att han skulle ringa när han hade tid, det tog tre timmar. Då tänker jag att de har i allafall inte långtråkigt.
Nu har jag pratat med honom och vi bestämde att höras imorgon. jag frågade om blodsockret och han låg på 20mmol till lunch, av helt förklarliga skäl med tågresa, konstiga mattider och nervositet.
Jag blir lite rädd för mig själv när jag nu upptäcker vilket kontrollbehov jag har. Min syster har påpekat detta tidigare och jag har inte förnekat det , men inte heller hållit med. Inbillar mig att det bara gäller hans diabetes...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar