Att vakna på 2,3mmol och gå och lägga sig på HI(=mätaren kan inte mäta högre) är väldigt frustrerande för oss som föräldrar. För att inte tala om hur ett litet barns kropp mår av detta...
Det är Elias, den stora killen det gäller. I morse ficka jag väcka honom vid nio när han låg så lågt som 2,3, efter lite vanlig coca cola mådde han bra och var pigg och glad. Han har klagat på halsont och är väldigt förkyld, men det har inte märkts nämnvärt på hans blodsockervärden. Inte förrän ikväll efter maten, när han kommer in och tar blodsocker för att han kännr att han ligger högt. Jo, då! Efter det har han mått riktigt dåligt och alldeles nyss kräktes han oxå.
Det enda negativa med insulinpumpen är just att när något inte fungerar, vilket händer då och då, och blodsockret blir högt blir Elias väldigt dålig och mår illa. Man får fortare ketoner, syror med pump eftersom det inte finns något långtidsverkande insulin lagrat i kroppen. Av detta mår man illa och kräks. Det är väldigt jobbigt när det går så fort och är oförutsägbart. Vi har nu bytt infusionsset och pumpat i insulin(så mycket vi vågar) och hoppas att blodsockret sjunker till normalt så fort som möjligt igen. Som sagt så är det enda nackdelen med en insulinpump som i övrigt fungerar superbra. Är det någon som har tips och råd att ge, eller kanske en förklaring så tar jag tacksamt emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar