2,8mmol utan känning!

Igår jobbade jag igen och de var pappa som var hemma med pojkarna. Till lunch låg Albin på 2,8 och kände ingenting. Det gör mig lite orolig att han inte själv känner sig låg. Det hade ju i och för sig inte varit några problem att få upp sockret igen så det kanske var hyfsat stablit ändå...



Och fotbollssäsongen är igång igen. Första träningen för Elias igår och efteråt var det bad och grillning. Min första tanke var att: Bra då hänger hela familjen med! (så har ju mamma koll) Men vi kom fram till att det nog var tanken att detta skulle spelarna göra tillsammans med sina tränare. Okej, det är ju kul för dem att känna lite eget ansvar, dessutom är vi ju alltid med vid matcher och turneringar. Så väskan packades kvällen innan, när jag var hemma, sen fixades den mat som skulle med under dagen. Allt hade såklart gått bra när jag senare på kvällen hämtade Elias. Han hade ätit två korvar och tappat den tredje...annars var allt ok.
Vid läggdags låg Elias på 3,5, vilket är lite lågt att gå och lägga sig på, så han drack ett glas mjölk strax innan. Det höll honom till halvfem i morse, då han fick ytterligare ett glas mjölk. För att sedan vakna på 2,8! Han skulle typiskt behövt ett kvällsmål innan han gick i säng så hade han hållt sig hela natten.

Ja, visst är det en del meck med två "diabetesbarn". Får ofta kommentaren, när jag berättar att även Albin har diabetes, att "ja, men det positiva är ju ändå att ni är inne i det och vet..."
Mmm.. just det! Vi vet vet vad det innebär, hur jobbigt det är att ha diabetes i familjen. Men det är inte därför man är ledsen, man är ledsen och tycker det är jobbigt för att båda barnen har en livslångsjukdom. Varför får inte våra barn vara friska? Det handlar inte om oss som föräldrar, det handlar om pojkarna och deras liv!