Det känns att det blir bättre och bättre för varje dag som går. Idag har det varit helt ok, men vid minsta lilla motstånd rasar allt igen! Det är tredje dagen i rad som vi har huset fullt med ungar, vilket är tryggt eftersom jag inte lämnar Albin ur sikte. Men så fort de två bröderna kommer ihop är bråket igång. Jag kan ju säga att toleransnivån inte är specielllt hög hos mig heller...
I natt har Elias sovit hos sin kusin (som oxå har diabetes), det funkar jättebra och jag känner mig inte speciellt orolig. Skönt för honom att han kan få lite frihet i alla fall. Det behöver vi ju alla:)
Imorgon träffar vi dibetessjuksköterskan igen och blir förmodligen utskrivna. det är ett steg i rätt riktning. Idag har vi på eget initiativ utökat det långtidsverkande insulinet(levemir) till att ta en dos på morgonen oxå. Vi har fått rådet att bara ge en gång om dagen men våra erfarenheter säger oss att man ska ta två doser om dagen. Visst blir jag osäker när de säger att levemir ska vara upp till 18 timmar, jag trodde den varade typ 12 timmar. I alla fall har vi inte märkt någon markant skillnad än så länge, men det tar väl ettt tag för kroppen att ställa in sig...
Tidigare ikväll gick vi en runda på ungefär en timme, båda pojkarna cyklade. Halvägs fick vi stanna för att mäta blodsockret, då låg båda runt 4mmol. De fick varsin dextrosol för att klara resten av vägen hem. Väl hemma mätte vi blodsocker igen, då hade den äldsta av dem ett socker på 5,6 0ch lillebror 7,4. Efter ett bad fick de varsin Päronsplitt, tänkte vi skulle testa hur Albin reagerade på en glass...jo då, han steg till 14,2 mmol innan läggdags medan Elias hade ett värde kring 7mmol. Båda åt glassen utan att ta insulin. Känns lite orättvist, är det för att Albin inte är "inställd" än eller reagerar de helt enkelt olika?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar