Idag:Ingen bra diabetes dag!

Det är dagar som denna som får mig att bli sådär konstigt avtrubbad när det gäller diabetes. Förut blev jag ledsen och frustrerad...nu känner jag att det bara är att avvakta så återgår det snart till det normala igen.

Så här är det: Elias åt inget speciellt efter kvällsmaten igår, möjligen en frukt(som alltid). Vid läggdags hade ett värde på 9.0, vilket är ok eftersom han brukar sjunka framåt morgonen i synnerhet om han inte ätit något extra kvällsmål. När sedan jag gick och lade mig var han uppe på 19.0, då gav jag honom 0,5. Därefter följer bara höga värden och framåt morgonen gav han sig 1E. Ändå sjönk han inte, med påföljden att han hade väldigt ont i magen hela morgonen och stannade hemma från skolan.

Vi bytte infusionsetet till pumpen och därefter åt han frukost och fick insulin till det. Någon timme därefter när jag tyckte att han borde gå till skolan eftersom han var hyfsat pigg, klagade han på ont imagen igen. Ja,ja tänkte jag, men...då hade han sjunkit till 2,2 och hade en rejäl känning! Det är just detta oförutsägbara som är så in i he....e jobbigt. Är man som jag kontrollmänniska så står jag helt maktlös över att inte kunna göra något. I vanliga fall, när allt fungerar som det ska är pumpen väldigt förutsägbar och pålitlig.

Idag har helt enkelt inte varit någon bra diabetes dag:(

Hoppsan så mycket fritid jag fick nu då!

Hoppsan, så mycket fritid jag fick nu då! Albin är själv i förskolan nästan hela dagarna, jag kommer dit till lunch bara. Det känns lite som en frihet, speciellt eftersom det funkar så bra med allt!
Jag får väl ta itu med mina studier igen...det är alltid så tungt innan man kommer igång igen, börjar egentligen på måndag men då är vi i Turkiet. Det ska bli riktigt härligt! Vår semester i sommras blev ju som den blev. Så visst har jag att göra, det krävs en del planering för att resa med två diabetiker.
Förra veckan dividerade vi fram och tillbaka om vi skulle vaccinera oss eller inte. Just Turkiet står ju med som ett riskland för hepatit A, vi valde till slut att inte göra det men man tänker ju mest på barnen så att inte de drabbas. Vi kom fram till att ungefär hälften av de som åker till Turkiet vaccinerar sig, hälften gör det inte. Jag hör sökt informatiom om just diabetiker, men hittar inga särskilda rekommendationer. Är det någon som vet så berätta gärna!
Idag ska jag kolla igenom reseapoteket och gå igenom alla diabetes attiraljer så att vi har så det räcker, en eller två vändor till apoteket lär det ju bli.
Tidigare när vi rest har vi alltid packat flera uppsättningar i olika väskor så minskar vi risken att stå utan om någon väska skulle komma bort. Så gör vi såklart även denna gång! Det är ett bra tips vid all packning att man blandar eller ialla fall lägger en extra uppsättning i någon annan väska ifall oturen är framme.

Då är den första skolveckan den här terminen avklarad. Och som sagt har det varit en mycket positiv sådan!

Albin har legat på bra och stabila värden, igår gav fröken honom insulinsprutan utan bekymmer. Måste säga att det känns väldigt bra. Han har också nu i slutet på veckan varit utan mej i skolan och det har funkat jättebra. Idag när jag kom till lunch var det förstås väldigt rörigt och stressigt. Då hade de inte kollat Albins socker innan de gick till matsalen, vilket jag i och för sig inte heller sa innan jag gick i morse. Men det underlättar mycket om det är gjort när de kommer till matsalen.

Barnen stupar i säng efter tidiga mornar och aktiva dagar. I morgon är det läördag och lite sovmorgon får de, men kvart i tio är det samling inför fotbollsmatch hemma för Elias. Igår var vi oxå iväg, åkte tjugo över fyra och var hemma fyra timmar senare. Det är ju inte det optimala för en familj med diabetiker att vara iväg mitt i kvällsmaten. Så det blev till att planera...först fick de plättar till mellis(så de skulle stå sig lite), efter matchen åt vi medhavd korv i bröd och grönsaker. Det funkade bra för de båda, faktiskt. Men det är mycket att tänka på, det är ju inte alltid det säljs korv på den idrottsplats vi besöker. Vi kan ju helt enkelt inte förlita oss på det eftersom barnen behöver mat och man inte vet var nästa korvkiosk eller liknande finns.
Vid sådana tillfällen är en mattermos att rekommendera!

Barn är olika

Också idag har allt funkat bra för Albin i förskoleklassen. Han är där själv under allt längre stunder och det känns helt ok. Vi berättade om hans diabetes och visade grejorna för den andra förskoleklassen idag. Modigt av honom eftersom han inte direkt känner barnen i den gruppen. Även bland de barnen var det flera som ville testa sitt blodsocker. Dock är det bara killar som provar om man bortser från "fröknarna".

Idag har jag också träffat Elias nya lärare och informede de om hans läge. Icke att jag fick honom till att vara med! Han hatar verkligen uppmärksamhet och att vara annorlunda. Tänk, att två barn från samma familj kan vara så olika!;)

"jag längtar till i morgon!"

Vilken positiv skolstart! Båda barnen är riktigt glada över att ha börjat skolan, de har verkligen haft två toppendagar båda två. Det känns jättehärligt!
Det går bra för Albin, än så länge har jag varit där och hjälpt till med sticken. Det känns som om förskollärarna har nog att göra med 22 förvirrade sexåringar.
Igår pratade vi med hela gruppen, förklarade lite vad det innebär att ha diabetes och han visade sina grejor. Han mätte blodsocker på båda "fröknarna" och flera av kompisarna. Albin är väldigt öppen med sin diabetes och pratar gärna om det.
Till middag var det korvstroganoff och han sa att han var jättehungrig, han fick insulin därefter för att sedan inte äta alls mycket. Så vid halvtvå låg han på 3,5, tack vare att han inte ätit. Jag försökte förklara för honom varför det blev så, men till kvällsmaten hade vi en dust till gällande maten.:(
Idag gick det bättre trots att det var fisk. Jag gav honom mindre insulin, han åt knäckemacka och drack mjölk+grönsaker. Dessutom gick jag därifrån! Givetvis hade han ätit bra. Jo, förklarade han; "du var ju inte där!"
Dagarna med Elias och hans nya lärare har också gått bra, han sköter ju det själv. Var och träffade dem idag för att bestämma tid för ett möte. De ville gärna ha samma information som de andra fått! Ja, så klockan två i morgon träffar vi dem. Men Elias vill inte vara med!
Det hade ju verkligen varit ytterst lämpligt, en liten stund ialla fall. Vi får väl se hur dagsformen är imorgon...
Det sista Albin sa innan han somnade var; "jag längtar till i morgon!"
Härligt!!!

I morgon börjar allvaret!

Dagen innan höstterminens första dag! Barnen ligger i sina sängar, med de sover inte, det lär väl dröja ett tag till. Nu är båda våra barn skolbarn, oj vad fort tiden går!
För första gången ser Elias fram emot att börja skola igen, han ska få nya fröknar. Hoppas han inte blir besviken...Det märks att han börjar bli äldre och vill bryta sig loss lite. Redan förra veckan märkte jag att han växte när han var med i fotbollsskolan. Igår kom han och frågade om han fick hälsa på moster (som bor i Malmö) idag. Malmö lligger ca 7 mil från ystad och han tänkte ta tåget själv! Moster sa ok, det är ju Malmöfestivalen och allt. Ja, visst känner han att han klarar och vill åka tåg ensam så ska han väl få göra det:) Så idag har Elias åkt tåg fram och tillbaka till malmö själv. Jag måste säga att för en gång skull handlade min oro för honom om något annat än hans diabetes, och det kändes faktiskt bra.

Provstick i äpple och en eloge till apoteket!

I morse hade vi mötet med förskolepersonal och rektor. Det kändes bra, alla är så positiva och engagerade. Vissa av dem var med vid Elias skolstart också. Så nu har de alla injicerat insulin i ett äpple och fingrat och knappat på grejorna. Att provsticka i något annat är bra övning, så känner man sig lite mer säker på hand när man ska sticka i en människa.
Jo, jag lämnade info lapp med foto(de tyckte det var en mycket bra ide´), plus lite annan information som är bra att ha till hands. Det har gått väldigt bra för Elias under hans skoltid så här långt, då blir det lätt att man kopplar av lite, därför lämnade jag så mycket information som jag kunde idag. Så att alla kommer in i "tänket" igen, sen är det ju så att det ena barnet behöver inte vara det andra likt. Jag kommer ju att vara med hela de nförsta veckan tills allt fungerar och de alla känner varandra lite bättre.

Jag vill för en gångs skull passa på att berömma Apoteket i Ystad för en bra service. Den här strulande manicken till Elias pump som jag berättade om blev en ganska lång historia. Först fick jag ringa till Barnmottagningen och prata med en sköterska som inget visste(Både diabetssköterska och läkare har semester!), därefter ringde en läkare upp och efter många om och men kom vi fram till att den heter Quick Serter. Nåväl, ett recept skickades till Apoteket, men väl där så är det inget som de har hemma utan de beställer hem. Ok! Bara ni har den till imorgon, tyckte jag, annars kan vi inte byta infusionsset. Det enda de kunde göra var att skriva brådskande, ja,ja, tänkte jag, vad gör vi nu? Men faktiskt så ringde de idag, (dagen efter)att varorna kommit. Lite imponerad blev jag:D
Glad i hågen öppnade jag för att testa "manicken", bara för att upptäcka att den kärvade än mer än den vi redan hade! Så, nu är ett nytt infusionset satt med den gamla sertern! (men det vet inte Elias,Psykologi!)
De här dagarna känns barnens diabetes som ett heltidsarbete...tur att man är ledig!