Detta som är vår vardag...

Som jag tidigare berättat har mycket kretsat kring pojkarnas diabetes den senaste tiden. Så även den här veckan har det hänt oförutsedda saker.

Elias hade just satt nytt infusionsset och skulle precis ge sig hemifrån när han på vägen ut från sitt rum stöter i dörrkarmen och nålen som vi just satt rycks av. Detta är andra gången på kort tid detta händer. Jag skulle vilja påstå att det nya mio- setet sitter betydligt sämre, kanske pga mindre klisteryta. Jag vet inte säkert, men tycker synd om min son när blodet rinner efter nålen som slits bort och vi genast behöver sätta en ny.

Jag har fb-inlägg förstått att det är många som föredrar det "nya" infusionssetet, jag kan säga att vi inte hör  till den skaran.

Jag antar att det här tillhör vår vardag med två diabetesbarn, men eftersom jag den senaste tiden försökt vara aktiv här på bloggen funderar lite extra på vår vardag med diabetes.

En annan del av vår vardag är den ständiga kampen mot höga och låga blodsockervärden. Härom morgonen vaknade Albin högt, runt 20 och han gav sig en korrigeringsdos, eftersom han legat högt hela natten förutsatte jag att det var pumpen som strulade, det var tid för byte av infusionsset också. När han så kommer ut i köket och är illamående tar jag för givet att det är för att han legat högt för länge och har ketoner. Vi tar blodsocker och han ligger på 1,4. Jag märker att han börjar bli förvirrad, men fortfarande mår illa. Jag får i honom lite vanlig coca cola och efter en liten stund piggnar han till igen och kan äta frukost.

Jag är väldigt förvånad över den snabba vändningen och vår missbedömning, som sån tur är inte händer så ofta. Symptomen stämde inte riktigt överens med hur de brukar vara. De klagar aldrig på magont eller illamående vid lågt blodsocker. Usch!...Jag blir alltid så illa berörd vid kraftiga känningar och det sitter i mig länge efter, förmodligen på grund av obehagliga upplevelser som slutat med ambulansfärd tidigare.

Ja, det var en en del av detta som är vår vardag. Förutom ett brutet båtben, med gips i sex veckor och en nyopererad hund med penicilinkur, som besväras av en stor tratt för huvudet. Men det är ett helt annat blogginlägg ;)