I en av de fackliga lärartidningarn som allt som oftas dimper ner i min brevlåda stod det en liten notis om diabetes. Annars skrivs det förvånansvärt lite om ämnet. I artikeln hänvisade till en ny studie som gjorts på skolor runt om i Sverige.
Vartannat barn i skolan saknar en ansvarsperson att vända sig till för hjälp! Dessutom feldoserar föräldrar ofta medvetet för att minska risken för känningar under skoldagen. Tyvärr kan jag inte mer än hålla med. Jag har faktiskt inte heller reflekterat över det. Men det är otroligt svårt att lämna ett så stort ansvar till utomstående personer, även om jag blivit mycket bättre på det. När man får ett samtal på mobilen och åttaåringen ligger på et värde runt tre och vederbörande frågar om han ska ha insulin, då. Då blir man väldigt orolig....Detta har lett till att åtminstone Elias tar ett stort ansvar själv och vi ser även till att Albin har koll.
För att återgå till artikeln så vet jag faktiskt inte riktigt hur det är tänkt att det ska finnas en huvudansvarig på varje skola. Den personen måste i såfall vara i barnets närhet den mesta av tiden annars känns det meningslöst. I vårt fall har det varit så att vi som föräldrar tillsammans med diabetes teamet har informerart/utbildat berörda pedagoger och det har fungerat hyfsat bra, med vissa undantag då;) Vår erfarenhet säger, att det är det personliga engagemanget som är avgörande för tilliten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar