Båda pojkarnas Hba1c hade stigit och de ligger alldeles för högt båda två. Jag ska ju inte säga, "vad var det jag sa?", det är ju vårt yttersta ansvar som föräldrar, men ändå. Man kan tjata, skrika och hota...vad hjälper det? När ska de komma till den insikten att det bara är de själva som kan påverka sin diabetes och sitt mående när det verkligen gäller?
Läste precis på vår fb grupp om en mamma som var så stolt över sonens hba1c på 34!
Direkt var det någon som kommenterat att detta var alldeles för lågt och dessutom skadligt i längden. Gissar att den anklagande mamman känner avundsamhet och likt mig själv ser ett liknande Hba1c som en omöjlighet.
Det finns ju alltid de som lyckas bättre, har det bättre och ÄR bättre, men det finns också motsatsen.
Vi får ta nya tag och gör vår bästa, mer kan inte vi göra❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar