"Jag och Abbe pratade mycket igår, han vet så mycket mer än jag och jag lär mig massor. Jag hade inte vågat äta pizza om inte han berättat hur han gör!"
Detta är ord från en pappa till en av Albins kompisar, som fått diabetes typ 1 för några veckor sedan. Han berättar en tråkig historia om sitt bemötande vid insjuknandet som jag blir ledsen av att höra. Att bli hemskickad med beskedet att ha fått diabetes, blodsockermätare, insulin och sprutor och tanken att det här klarar du själv...dessutom har han gått för länge med högt blodsocker så att synen blivit drabbad och han är nästintill blind. Fruktansvärt att bli behandlad på detta vis!
Då för ett par veckor sedan var det inte mycket till livslust och det kan jag mycket väl förstå. Men nu när vi träffat honom igen har det vänt och han mår bättre, synen börjar komma tillbaka. Bara det!
Nu kommer ju också alla frågor och funderingar och han och Albin har mycket att prata om. Lite terapi för båda tror jag! Igår tävlade de om vem som hade högst blodsockervärde och de åt pizza igår. Dessutom drack Albin "vanlig" läsk, eftersom de inte hade någon annan hemma. Det fungerade jättebra och han hade bra värde både igår kväll och i morse. Vi berättade hur vi resonerade kring just pizza och han berättade att Albin sagt "det är bara att maxa på med insulin".
Det känns bra att kunna stötta med våra erfarenheter och ge råd när vi kan. Det är också härligt att se Albin reflektera och diskutera sin diabetes. Vi kommer aldrig till att tycka om denna förbannade sjukdom, men vi lär oss leva med den och acceptera den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar