Så sa den första läkaren vi träffade vid Elias insjuknande.
Vi har verkligen tagit det till oss och försöker leva och tänka så. Barnen tänker också så. Deras sjukdom ska inte få vara ett hinder i livet!
Det är ju lätt att säga...
Men vi måste alla vara så trygga vi kan med sjukdomen och pojkarna måste lära sig känna symptomen på höga och låga blodsockervärden, vilket de blivit bra på. Just nu ( jag skriver så för jag vet att det kan ändras fort) fungerar allt helt ok och båda pojkarna tar ansvar och vågar göra saker på egen hand. Jag tror det är viktigt att våga släppa taget lite, men Gud så svårt det är...
Nu har ingen av de haft någon kraftig känning på länge och det hör att jag kan slappna av lite, men oron finns där alltid. Jag försöker att inte visa den, precis som jag inte visar den sorg eller frustration jag så ofta känner. Det hjälper de knappast att ta makt över sin sjukdom. Nej, det gäller att gilla läget och ta makt över sjukdomen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar