Vaknade i natt av att Elias var uppe och tog blodsocker. Jag gick upp för att höra hur han mådde och misstänkte att han hade lågt blodsocker. Mycket riktigt låg han på 2.2 mmol och fick äta smörgås, vilket han gjorde med god aptit.
Det känns skönt att veta att han vaknar när han är låg, även om det så klart är en falsk trygghet. Båda barnen är duktiga på att känna av när de ligger lågt, av någon anledning är det lättare att känna än högt blodsocker. Ja, är det riktigt högt känner de det också. Men det kommer ju en dag då de kommer att vara själva på natten och då känns det bra om de vaknar när de har lågt blodsocker, innan det blir för lågt.
Finns det annars några knep, tro? Någon form av alarm vore ju bra...men då behöver man något som regelbundet mäter blodsockret. Jag funderar också om husdjur kan märka av en känning, visst finns det diabeteshundar?!
Nu när barnen börjar bli större, väcks tankar om ett självständigt liv och hur de ska kunna hantera sin diabetes själv på bästa sätt. I många år har de ju förlitat sig på att vi föräldrar har koll, så det blir klart en omställning som kan bli svår, men lika svårt kommer jag att ha för att släppa kontrollen. Vi får hjälpas åt på bästa sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar