Problemet som genast uppstod var att han inte ville äta för att han hade ont i magen. Vi lyckades till slut få i honom lite cola, så att han steg en aning.
Han kräktes hela natten och det säger säg själv att man inte vill eller kan äta eller dricka någonting.
han har inte kräkts sedan igår morse, skönt. Men han har inte kommit igång att äta igen och detta blir en ond cirkel eftersom att han inte äter kan vi inte ge honom något extra insulin. Får han för lite insulin får han ketoner och det gör att han får ont i magen igen.
Så nu har han ont i magen av ketonerna och vill inte äta. Vi får truga i honom söt dryck med jämna mellanrum och ge honom lite insulin till det, vilket är oerhört svårt att hitta rätt balans.
Jag har på något sätt accepterat sjukdomen och tycker att vår vardag fungerar ok, det kunde ju varit värre...
Men det är vid sådana här tillfälle jag känner mig maktlös och tycker diabetes är pest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar