Ett självständigt liv med diabetes

Vaknade i natt av att Elias var uppe och tog blodsocker. Jag gick upp för att höra hur han mådde och misstänkte att han hade lågt blodsocker. Mycket riktigt låg han på 2.2 mmol och fick äta smörgås, vilket han gjorde med god aptit.

Det känns skönt att veta att han vaknar när han är låg, även om det så klart är en falsk trygghet. Båda barnen är duktiga på att känna av när de ligger lågt, av någon anledning är det lättare att känna än högt blodsocker. Ja, är det riktigt högt känner de det också. Men det kommer ju en dag då de kommer att vara själva på natten och då känns det bra om de vaknar när de har lågt blodsocker, innan det blir för lågt.

Finns det annars några knep, tro? Någon form av alarm vore ju bra...men då behöver man något som regelbundet mäter blodsockret. Jag funderar också om husdjur kan märka av en känning, visst finns det diabeteshundar?!

Nu när barnen börjar bli större, väcks tankar om ett självständigt liv och hur de ska kunna hantera sin diabetes själv på bästa sätt. I många år har de ju förlitat sig på att vi föräldrar har koll, så det blir klart en omställning som kan bli svår, men lika svårt kommer jag att ha för att släppa kontrollen. Vi får hjälpas åt på bästa sätt.

Handlingar och konsekvenser

Just nu flyter det på ganska bra för oss, även om det förekommer vissa dispyter angående vad som ska ätas och när.
Med en tonåring i huset är det svårt att hålla fasta tider och rutiner. Det kommande sommarlovet som närmar sig kommer antagligen ställa till det en del. Med låånga sovmorgnar och sena kvällar som man dessutom gärna har ett stort intag av mat. Ja, vi får väl se hur det går...
Som sagt så börjar vi nu få ordning på Elias blodsocker och jag hoppas att det håller i sig. Vet av erfarenhet att sommarlovets början är en jobbig omställning med nya rutiner.

I morgon ska Albin ha Fun Camp på sin skola och det innebär att det är aktiviteter hela dagen. Några i vatten, men alla innebär fysisk rörelse. Det är sådan här dagar som ställer till det lite eftersom Albin ofta struntar i både att äta och att mäta blodsocker. I morgon kan han ialla fall ha pumpen på sig den mesta tiden, nu när han har de nya kalsongerna.
I fredags var han ute på vandring och kom hem med hela matsäcken igen, de hade inte hunnit äta sa han...Det var en jättevarm dag och på kvällen började han må illa och somnade innan åtta. Jag hoppas han kan sätta ihop det med att han inte fick i sig tillräckligt med mat eller insulin den dagen, vilket vi har pratat om efteråt.
Men det är otroligt svårt att vara en bra mamma som ska se till att allt fungerar, men jag är ju inte där. Jag försöker förklara och förbereda så gott det går, och tyvärr får han ta konsekvenserna av att inte göra som vi bestämt och hoppas han lär sig snart.

Även i morgon ska bli en varm och solig dag. Undrar är han somnar då?

Vilken succé!

Kalsongerna kom med posten idag!

Albin provade sina direkt, de passade bra och han gillar verkligen dem. Han hade dem på sig när vi senare var ute och sprang. Han har alltid tagit av sig pumpen innan, men nu störde det honom inte alls att ha den på sig. Så fantastiskt! Nu kan han ha pumpen på sig på te x träningar och turneringar, då vi vanligtvis får jaga och påminna om att ta på sig pumpen och ta insulin.
Nu är kalsongerna tvättade och upphängda på tork, han vill använda de som fort de bara går igen. Här blir det till att beställa fler par.

Kalsongerna är välsydda och i en skön kvalite´, vilket gör de prisvärda. Dessutom går 5 kr per plagg till diabetesfonden,
Albin önskade att det skulle varit ficka på båda sidor, eftersom man byter sida på infusionssetet. Det är ju en möjlig utveckling, men såklart en prisfråga.

Här hittar du dessa fantastiska plagg www.annaps.com

Att bryta en vana

Sist vi var hos diabetessköterskan och skulle beställa pumpgrejor visade hon ett nytt pumpsätt som ersätter det som vi haft tidigare. Det fanns i tre färger och verkade väldigt smidigt, Elias som annars kan vara lite skeptisk ville gärna prova detta, medans Albin tvärvägrade.

Nu är det ju lite omständligt innan man får hem det, det skickas nämligen med posten i storförpackning. I alla fall provade vi det häromdagen och efter ett första försök, som dessutom gjorde väldigt ont drog vi snabbt slutsatsen att det inte fungerade och blev därför tvungna att byta ytterligare en gång. Jag tycker det är så synd, när han visar sig modig och vill prova nytt och det sen inte fungerar riktigt. Jag vet inte vad som blev fel, den andra fungerade utan problem. Nöjd är han däremot inte. Han tycker det gör mer ont och själva fästet är känsligare.
Undra om det gamla ska finnas kvar eller är utbytt eftersom inte fått det vi beställde till Albin. Måste ringa och fråga.

Så här ser förpackningarna ut, ja insulinet kommer i en liten pappersask också. Inte direkt miljövänligt!

Underkläder med ficka till insulinpump

En kollega till mig har också diabetes och tipsade mig om den här bloggen:
http://www.annaps.com/sv/webshop.html

När jag visade kalsongerna med pumpficka för Albin sa han bara, köp dem!
Det ska jag så klart göra. Utvärdering kommer när han testat dem.

Kan man ta upp en gammal blogg?

Känner ett sån´t behov av att blogga och skriva av mig gällande pojkarnas diabetes. Jag vet inte riktigt om det fungerar att väcka den här gamla bloggen, men det känns inte heller rätt att starta en ny.

Jag gör ett försök och så får vi se!

Hela våren har vi haft bekymmer med Elias Hba1c och fått gå på täta kontroller hos diabetessköterskan. Sakta men säkert kryper det neråt. Orsakerna till problemen ligger i att han kommit i pubertet och kan dra i princip hur mycket insulin som helst. Dessutom har han slutat med all fysisk aktivitet och blivit en "datakille", som mest sitter inomhus. Elias har alltid varit väldigt aktiv och krävt ganska lite insulin och nu är allt tvärtom.

Det har varit jobbigt när det inte blivit bättre, trots täta blodsockerkontroller och rejält med insulin till varje måltid. Det är de råd vi fått av diabetesteamet. Så häromdagen funderade jag på hur vi gjorde innan, då när vi ofta hittade lösningar själva och Elias Hba1c var bra.

I början av Elias diabetes höll vi hans blodsocker i schack med hjälp av basinsulinet, pressade lite extra med det. men på senare år har vi fått rådet att minska på basinsulinet och ge rätt mängd av måltidsinsulinet istället. Nu när det ändå inte fungerade för  Elias, testade vi med att höja basinsulinet generellt över dygnet och det verkar som det fungerar. Glada blir vi när han mäter perfekta värden stup i kvarten. Nu ska vi allt visa dem till nästa möte!

Mer insulin

Mer insulin för båda pojkarna var slutsatsen när vi var hos diabetesteamet sist. Elias Hba1c var oförändrat medans Albins låg betydligt högre. Inte helt oväntat efter att han börjat gå hem och vara själv på eftermiddagarna. Han tycker inte att han är hungrig och hoppar då över mellanmålet, vilket nu visar sig viktigt för att han antagligen behöver lite mer insulin under dagen.
Vi hoppas han bättrar sig annars får han tillbaka till fritids igen.

Elias däremot hade inte ökat i vikt och det berodde antagligen att han fått för lite insulin. Ja, det är mycket som ska passa ihop som man inte tänker på.
Jag hör många andra runt omkring oss som tycks ha stora problem med att få ordning på sin diabetes, speciellt när det gäller skolsituationen. Det är nästan så att man känner att våra barn är undantag. Det har fungerat otroligt bra genom åren utan några problem. Kanske beror det på hur petig man är. Vi blir inte alldeles uppstressade om blodsockret ligger för högt och barnen tar ganska stort ansvar själva. Pojkarna har ju som sagt inte heller perfekta Hba1c, men vi försöker skapa en dräglig vardag och ett liv som fungerar för oss alla.
Givetvis strävar vi efter att förbättra blodsockervärdena med tanke på framtida hälsa. Det är vårt vuxenansvar att se till att det blir så bra som möjligt.