söndag 11 januari 2009

Inte lätt att vara konsekvent...

Jag kommer ihåg att vår diabetesläkare sa under något av våra första möten att vi skulle akta oss för att blanda ihop uppfostran med diabetesvården av vår son. Jo, det är ju lätt att snacka! Vi är i en period då våra pojkar bråkar i stort sett konstant och det är ett herrans liv emellanåt. I kväll gick det överstyr, som det så ofta gör och jag hotade med att skicka dem båda rakt i säng efter dusch med tillägget "Och ni får ingenting att äta, så jag hoppas ni åt er mätta på middagen!" Men vad gör man när den ene efter en liten stund kommer och säger att han känner sig låg och det visar sig att han ligger på 2,5 mmol? Jo, visst blir det smörgås åt dem båda två. Kan ju inte låta bara en få...Jag vet att det är så dumt att säga som jag gjorde, att jag aldrig lär mig;) Kan väl tro att ungarna småler för sig själv och tänker att"nån nytta ska man väl kunna ha av "skiten".

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej!!
Å vad jag känner igen mig i det du skriver...
Våran dotter fick diabetes juni - 08, då var hon 2 1/2 år.
Det är en evig maktkamp om denna mat... (och annat också såklart) och det blir inverkan på uppfostran vilken man vill eller inte. Både låga och höga värden ändrar min tjejs humör rejält, kan man då bli så där arg och bestämd och tala om att så uppför man sig inte eller ska man rycka på axlarna och försöka göra det bästa av det för det är ju sjukdomar som påverkar...???!!
Ha det jättebra och ta hand om dina pojkar!
Kram